Här kommer då receptet som två trogna läsare önskat: Chocolate chip cookies. Receptet är från mitt år som utbytesstudent i New Jersey, USA 1988/1989. Om jag inte minns fel snodde jag det här receptet direkt från förpackningen med Hershey´s Chocolate Chips...

Bör bli ca 100 småkakor (jag gör alltid färre och lite större kakor istället - om jag hinner innan jag ätit upp degen det vill säga.  Det är mycket deg. Man kan halvera receptet om man vill, men varför skulle man vilja det? Det vore synd.)

Blanda 4,5 dl mjöl (jag brukar ta 5,5 dl mjöl annars flyter kakorna ut så mycket), 1 tsk bakpulver och 1 tsk salt i en plastpåse. Blanda 400 gr smör med 2 dl socker och 2 dl farinsocker samt 1 tsk vaniljessens (jag brukar ta ca 1,5 tsk vaniljessens. Vaniljpulver blir också bra, men undvik vanillinpulver...) tills det är riktigt krämigt. (Lättast går det om smöret är rumsvarmt, annars tar matberedaren otroligt mycket stryk.) Vispa i två ägg. Tillsätt mjölblandningen. Blanda väl. Rör i 3 dl hackad choklad (av god kvalitet, jag föredrar 70%, eventuellt smaksatt) och 2 dl hackade nötter (jag brukar utesluta nötterna och ta mer choklad).

Det bästa är sedan att lägga kakdegen i en rulle av smörpapper och lägga den i frysen 30 minuter ca för att "svälla" lite. Eller frysa in rullen och skära skivor av den och baka av direkt från frysen när man får oväntat besök. Fast jag klarar inte riktigt av att ha en sådan där kakrulle i frysen (se nedanstående inlägg om knark).

Lägg upp fina skivor av kaksmeten (eller klicka med tesked ut kaksmeten om du inte pallar vänta på att degen ska bli fryst till "sliceable mode") på plåt med bakplåtspapper. Lägg upp första plåten med ganska stora mellanrum mellan kakorna, bara så att du ser hur mycket de flyter ut. Har man otur blir det en enda kaka av alltihop. Baka av i 150 graders ugnsvärme 8-10 minuter. De ska inte vara bruna och platta i kanterna, då har de varit inne för länge. Hellre lite degiga i mitten. Låt kakorna kallna helt på plåten innan du smakar (svårt, jag vet!), de är väldigt sköra och vinner på att frysas innan man tinar och serverar dem.

Jag har ett grymt recept på yankee-äppelpaj också men det kan vi ta när våra äpplen mognar. (Påminn mig om jag glömmer bort det...) Lycka till med bakandet!

Ni vet när man tittar in i garderoben och konstaterar att man absolut inte har NÅGONTING att sätta på sig? Och så tänker man: jag borde shoppa lite nya kläder. Både till mig och till barnen. Några minuter senare tänker man: Fast egentligen, om man kollar noga så kan man ju faktiskt ha den där urtvättade tunikan. Den passar ju fortfarande. Inga hål har den heller. Det får vara med shoppingen. Ni vet, då?

Jag har kommit på hur man kan göra istället nu. Man kan bjuda hem min mamma. Jag skämtar inte, hon är som en målsökande robot efter kläder på rea. Mina klädgalgar darrar av upphetsning i garderoben när de hör ljudet av mammas bil rulla in på vår gata.

- Har du varit på Lindex på länge? Du har väl sett att de rear på H&M? Hur är det med Flash? Finns den butiken kvar i sta´n? Har du varit och kollat deras utförsäljning? Blir du ledsen om jag gör det åt dig?

Ledsen är inte det första ordet som kommer till mig, nej. MOAHAHAHAHA kommer långt före. Om det nu kan räknas som ord.

Fortfarande över 30 grader på dagarna. Vilda bor i vår "stora" pool. Lilla Grodan har fått en egen pool. Lagom stor med parasoll över.

Den här veckan har vi sannerligen inte längtat utomlands. Så himla skönt att vara hemma, nära allt behövligt men ändå lite charterkänsla med poolbad varje dag och matintag i trädgården.

Väntar på kontraktet från min nya arbetsgivare. Jag vill skriva på genast, trots att jag ännu inte rent formellt sett är uppsagd från mitt gamla jobb. Jag kan inte hjälpa att tänka att om jag och arbetsgivaren skött det där utan inblandning av specialkonsulter och fackrepresentanter så hade min anställning hos dem varit över för länge sedan. Undrar vad den där konsulten dränerar min före detta arbetsgivare på i timarvode?

Kopporna har börjat dra sig tillbaka. De kliar fortfarande förstås, men de är färre och inte lika stora. Ett par koppor under blöjan vätskar fortfarande men alla de synliga kopporna har torkat.

Mormor har varit här och åkt hem. Tiden går alltid för fort när hon kommer hit. Innan man vet ordet av så åker hon hem igen. Barnen älskar henne och jag med. Hon leker i sandlådan, läser böcker och hoppar studsmatta med dem. Vem skulle inte älska en mormor som gör det? Hon till och med badade i poolen med dem. Det vill säga, innan den stora poolincidenten hände. Vi satte upp vår 3000-literspool för flera veckor sedan. Vattnet hade hunnit bli så där behagligt i temperatur, ni vet. Men så helt plötsligt gav poolkanten vika och ut strömmade allt vattnet. Tom pool. Vattnet rann bortåt gatan och ner i den närbelägna bäcken. Bara att börja om från början. Mormor svor att ingen rört poolkanten, att allt detta hänt av sig själv. När Vilda pratade med sin pappa i telefon lite senare samma dag, råkade jag dock höra hur det gått till. Vilda hade lutat sig över kanten för att ta upp sin badring från gräset. Då hade poolkanten gett vika för tyngden och ut strömmade vattnet. Häpp. Nu är poolen inte fullt lika behagligt varm men ändå flitigt och frekvent nyttjad.

En annan bra sak med mormor är presenterna. Vid det här besöket råkade det vara rea på klädavdelningen på Coop Forum och mormor köpte allt hon kom över. Båda barnen fick helt nya garderober. Tusen tack, mormor. Särskilt Lilla Grodans kläder kommer att komma väl till pass när dagis börjar i augusti.

I veckan kommer nog flickornas morbror på besök. Vi längtar allihop. Ska bli kul att se honom.

Ja, just det. Jag har fått jobb också.

I lördags firade vår egen "närbutik" Coop Forum Barnens Dag. Jo, vi har ett stort köpcenter som närbutik. Det är en rejäl stormarknad med generösa öppettider (8-22 alla dagar), de har i stort sett allt och vi kan promenera dit. Ultimat.

Barnens Dag firades med anledning av att renoveringen av butiken snart är färdig. De satsade stort med ansiktsmålning, ballonger, glass- och godisregn, tv-spelande, olika tävlingar och bakning.

Lördag - veckans enda godisdag. Vi har blivit mycket restriktiva med läsk, kakor och godis för Vilda sedan senaste besöket hos BVC där sköterskan läxade upp mig eftersom Vildas viktkurva pekat rakt uppåt sedan fyraårskontrollen. Men det var ju lördag... Vilda var överlycklig och roade sig kungligt med en stor representant för Milko Yoghurt - han var utklädd till tiger och delade ut gratis glass. Vilda fick en. Med glassen glatt i ena näven satte Vilda sig för att baka - det vill säga lägga ihop sin egen bakelse. Små runda kakbottnar hade tagits ut med dricksglas och barnen fick själva välja vad de ville ha för fyllning. Det fanns grädde, vaniljkräm och färska jordgubbar. Till pynt fanns nonstopkarameller.

Medan Vilda sitter där i godan ro och roar sig med bakningen - vem kommer förbi med en kundvagn? Självaste BVC-sköterskan. Hon blänger länge stint på Vilda som sitter och trycker i sig sin egenhändigt komponerade bakelse. BVC-tanten ser mig inte. Just där och då skäms jag, i ungefär fem sekunder. Sedan blir jag bara arg. Vad blänger hon för? Vad vet hon om våra matvanor? Ingenting. Hon har ingen aning om vilken Hitlertyp jag är mot Vilda när det gäller sötsaker. Ingen O'boy, ingen nyponsoppa, ingen saft om det inte är lördag. Och är det lördag - begränsad mängd sötsaker. Jag övervakar ALLTID hennes inköp av lördagsgodis - aldrig mer än 150 gram. Det är dessutom sällan hon äter upp det. Osötat bröd, begränsad mängd pålägg. Begränsad mängd mat, inga omtagningar och jag lägger alltid upp åt henne. Om hon är hungrig mellan måltiderna - ett glas vatten och/eller en frukt. Idag har det varit trettio grader varmt och Vilda har varit hos en kompis och badat i deras pool på eftermiddagen. När jag lämnar av henne ger jag strika instruktioner om vad hon inte får äta. Ingen glass, ingen saft. Det är ju söndag, inte lördag. Jisses. om jag själv följde de där råden skulle jag vara smal som en sticka.

Vilda hade hur som helst jättekul på Coop. Bilderna nedan är tagna vid ansiktsmålningen och när hon bakar.

Nu måste kopporna ha "peakat"! Lilla Grodan är ikapp storasysters kopprekord och antagligen förbi det. Hon har vattenkoppor i handflatorna, på fotsulorna och på rygg och nacke är det så mycket koppor att det inte syns någon vanlig hud. I ansiktet är kopporna så många att jag inte kan räkna dem (och nej, det beror inte på att Grodan inte vill stå stilla).

I morse vaknade hon 03.30 och grät i högan sky. Hon hade bajsat (vilket hon aldrig brukar göra när hon sover) och när jag bytte blöja såg jag kopporna i hennes rumpa. Inte konstigt hon gråter när hon bajsar med de där kopporna på precis fel plats. Sedan kunde hon inte komma till ro igen utan grät i två timmar innan jag gav upp och gjorde frukost åt oss. Sedan fick hon lite Tavegyl och fortsatte gråta en timme ungefär innan hon ställde sig vid vagnen och stortjöt. "Vill du gå ut med vagnen?" "Jaaaaaaa!" tjöt hon högljutt. På med solhatt och ut med vagnen och magin inträffar: Grodan börjar sjunga. Lite tyst så där, men ändå så att jag hör henne. Hon sitter i vagnen och nynnar för sig själv. Så länge jag promenerade med vagnen så sjöng hon. Så fort jag stannade så grät hon. Vi var ute och knatade runt i en och en halv timme, sedan gick jag hem. Grodan var på något bättre humör då och åt till och med lite lunch. Nu sover hon middag.

Och jag med snart förhoppningsvis.

Imorgon kommer min mamma och hälsar på. För er som inte vet det, så är det femtio mil emellan oss till vardags, så hon droppar inte in på en snabbfika ett par gånger i veckan om vi säger så. Hon kommer några gånger om året och är alltid lika efterlängtad. Hon ställer verkligen upp och är genuint och kärleksfullt intresserad av sina barnbarn och de formligen älskar henne. Till och med Lilla Grodan som bara är ett och ett halvt kommer ibland med telefonluren i näven och sträcker den mot mig medan hon bestämt säger "Momo!". Då ska det ringas till mormor.

Jag har ett litet bekymmer när momo kommer dock. Jag vill så gärna att huset ska vara städat. Momo har försäkrat mig flera gånger att det verkligen inte behövs städas för hennes skull, men jag vill det. Det känns... bättre på något sätt om inte dammråttorna är stora som rottweilers när hon kommer. Det är ju dammsugaren som ska jaga dammråttorna och inte tvärtom.

I min verkliga vardag försöker jag hålla skiten från dörren, fast inte så där värst pedant noga om sanningen ska fram. Köket och toaletterna måste städas och alltid vara fräscha, men resten av huset känns inte lika viktigt. Det känns bara tröstlöst när man gjort en rejäl storstädning och precis ställer undan städsakerna - då kommer Vilda in från sandlådan och tömmer sina skor i hallen och så är det bara att börja om.

Sålunda har jag infört "den lilla avsugningen". Det är inte alls så ekivokt som det låter. Lilla avsugningen går snabbt. Man sliter fram dammsugaren, suger över hall, kök och vardagsummet (bara runt mattorna) samt framför skötbordet i sovrummet. Det tar max fem minuter. Och så tillbaka med dammsugaren i skåpet igen. Siemens Dynapower XXL. Det ni. Suger som en polsk hora. Japp.

Jag har stundom filosoferat över varför jag är så fixerad vid städning just när mamma kommer. Jag har inte riktigt samma driv att städa när det kommer någon annan på besök. Vad jag minns så var det alltid välstädat hemma i min barndom. Mamma gjorde inte mycket annat än plocka, plocka, plocka grejor efter resten av familjen. Jo, ibland torkade hon av trappan till övervåningen också. Jag minns henne liggandes på knä i trappan med en trasa i näven. Och det var alltid väldammsugat hemma hos oss, trots två stora schäferhundar som drog in halva Skåne i huset varje dag. Hur orkade kvinnan? Hon hade ju ett heltidsjobb också.

Nåja, jag nöjer mig med den lilla avsugningen och ett rejält nappatag lite mera sällan.

Ben & Jerry´s Cookie Dough Ice Cream. Femtio spänn för en halvliter. FEMTIO SPÄNN. Dyrt. Men knark är dyrt. Jag kan inte öppna en burk och bara finäta lite grand och sedan ställa tillbaka resten i frysen. Öppnar jag en burk, så ryker den. Jag kan inte heller ha en burk i frysen till någon gång i framtiden. Jag kan köpa en burk och försvara det med att ”kan vara bra att ha lite längre fram”. Snicksnack, jag ljuger så jag tror mig själv. Samma kväll när barnen somnat – vem sitter i soffan och svullfrossar? Just det – moi. Jag gillar inte ens glass i vanliga fall. Men Ben & Jerry’s är fint. Särskilt Cookie Dough. Nu har jag kommit på det ultimata. Jag har ju receptet på knarket! Det är ju egentligen den frysta kakdegen jag vill åt. OCH JAG HAR RECEPTET. Jag kan ju alltid ha den där rullen med kakdeg i frysen och ta fram och baka av några kakor när jag får oväntat besök. (Yeah, right…)

Den här kakdegen är inget för bantare. Kakorna har väldigt mycket energi på liten yta, så att säga. En sats av den här degen skulle kunna bota svälten i Afrika. One batch and their troubles are over. Ren kolesterol. Pure love.

Så igår smetade jag ihop lite Chocolate Chip Cookie Dough, rullade en fin rulle av degen i smörpapper och stoppade i frysen. Jag har tjuvsmakat. Himmelskt. Eller som Vildas pappa skulle uttrycka det: Mmmm, det HÄR är knulla för magen!

Lilla Grodan hoppade studsmatta en stund i morse, med alla sina vattkoppor.

Vi grävde även lite i sandlådan, promenerade till grannen och tog in deras tidning samt ringde BVC och begärde Tavegyl mot Grodans klåda. För nu kliar de där förargliga kopporna. I morse när hon vaknade hade hon hela ansiktet fullt, för att inte tala om rygg och nacke. Ingen som ser henne kan ta fel nu - det är vattkoppor. Inte myggbett. På bilden nedan ser hon riktigt hyfsad ut, det ser värre ut i verkligheten. Särskilt de koppor som hon har alldeles i mungipan.

Hon har övergått till att endast äta kall mat idag. Majskorn, tomat, gurka och vindruvor går ner, men all varm mat ratar hon. Kan ju bero på värmen också, vi har 26 grader i skuggan utanför huset.

När jag ringde BVC om Tavegyl (som ska lindra klådan) tog sköterskan upp Vildas besök där i förra veckan. Vilda var där med sin pappa för sexårssprutan. Vilda väger alldeles för mycket enligt BVC och jag fick en ganska grundlig föreläsning om att hon inte ska äta så mycket kakor och godis. Jag citerar: "När man har ett så överviktigt barn som ni, ska det aldrig ens finnas kakor och godis hemma!" Känns lite konstigt eftersom vi verkligen är restrektiva med kakor och godis. Men visst kan man bättra sig i allt. Jag talade med Vildas pappa förra veckan och det verkade som om att sköterskans ord väger tyngre än mina för den här gången kan han tänka sig att ta upp detta med farmor och övriga i Vildas närhet som proppar henne med finska pinnar och söta drycker när hon är hos sin pappa. Jag har förståelse för att det kan bli problem med vikten när farmor driver en smörgåsbutik där allting alltid står uppdukat. Och vi snackar inte knäckemackor med ost här, utan rågsiktskakor i mattallriksstorlek med omelett fylld med räksallad. Jättegoda förstås, men hemlagad majonnäs kan man få för mycket av. Jag vet att Vildas favoritmacka är halv rågsiktskaka med köttbullar på. En lunch för ett vanligt barn, ett mellis för Vilda. Vi har redan börjat förändring av kosten här hemma. Byte av bröd till osötat linfröbröd och max två mackor till frukost. Ingen mer O'boy eller nyponsoppa, bara mjölk och vatten. Inga omtagningar av mat, bara en portion. Mindre pasta, mera grönsaker. Och så klart: inga kakor och som vanligt begränsad mängd lördagsgodis. Vilda rör sig ju mycket redan, med studsmattehoppning, balett och simskola. Hon tjatar jämt om att få cykla. Däremot kan hon vara otroligt lat om hon ska promenera med mig i stan, t ex. "Jag orkar inte gå!" hörs var tionde meter när vi är ute och handlar. Däremot kan hon gå flera kilometer när det är något hon gillar. Då är det inga problem att röra sig. Det där har nog ärvt efter mig, är jag rädd. Jag är rysligt bekväm men är det något jag gillar så knatar jag gärna på.

Hon har ju generna mot sig också, stackars Vilda. Både hennes pappa och jag såg ut precis som hon gör i kroppen när vi var i hennes ålder. Jag är lite rädd att hon ska få samma barndomsminnen som jag har. Att alltid vara hungrig och få höra: "Ta ett äpple!" Nu förstår jag ju varför mamma sade så där. Men då var det inte kul.

Pilla sönder mina nagelband i tid och otid

Dricka direkt ur Soda Stream-flaskorna i kylen när jag tror att ingen ser

Vara helt hypnotiserad framför tv-serien 2 1/2 män - vi snackar okontaktbar

Trycka i mig en halv chokladfabrik efter 21.00 fast det inte är lördag

Blogga till sent och martyrsucka när något barn väcker mig kl 03.00