Jag sitter i soffan och är riktigt trött.

"Mamma trött?" frågar Lilla Grodan. Jag nickar. "Mmmm, mamma är trött. Jag ska lägga mig och sova som en gris" säger jag.

Lilla Grodan svarar lyckligt:

"Jag också sova! Du är en gris!"

Först ger man inte mig förlängt förordnande. När jag sedan berättar att jag tar ut min semester, flex och komp och slutar på fredag om en vecka, då kommer man på att det kanske inte var en så bra idé att inte ge mig förlängt förordnande. Nu vill man att jag arbetar ända fram till förordnandets sista dag och att jag tar ut min semester i pengar. Det vill inte jag. Ge mig en månads anställning till, då. Detta var inte helt enkelt, visade det sig. Det måste gå via personalavdelningen och då kan det dröja innan jag får veta om jag får en månads vikariat till. Nåja, det är ju GOTT om tid. Ända till på fredag.

Personalpolitiken på det där Universitetet är väldigt underlig. Personalavdelningen har fått en önskelista från akademin jag jobbar på om vilka i personalen man vill behålla. Men den listan har personalavdelningen helt bortsett ifrån och alltså struntat i det verksamheten säger sig vilja ha och behöva. Hur tänker man då?

När jag ställer frågor till personalavdelningen om hur det gått till när man bestämde sig för att inte förlänga mitt vikariat, så vill de först inte svara alls. Sedan får jag mejl om att de ska svara på mina frågor nästa vecka. Varför då? Vad är det som är så hemligt att jag inte kan få reda på det nu? Vad jag vet så har samtliga i organisationen fått sina besked nu, så det kan inte vara det som personalavdelningen inväntar.

Jag trivs så bra med arbetsuppgifterna och enhetschefen inom omvårdnad och hennes söta rara damer. Jag känner stort stöd från dem, de säger så snälla, fina saker om mig och jag mår bra av det. Jag känner att vi har ett väl fungerande samarbete - jag tror de behöver mig till att strukturera upp arbetet, just nu främst kring kursplanerna.

Vår enhetschef för administrationen gick från sin post i torsdags. Häpp, så slutade hon och börjar en annan tjänst på Universitetet på måndag. Hennes tjänst skall utlysas igen och för närvarande har vi en tf chef. Han är bra och lugn. Förra enhetschefen för administrationen var en bra tjej, jag gillade henne mycket. Driftig, rak och medmänsklig. Hon gick in i sin nya roll med helt rätt inställning. Tyvärr gavs hon inte verktyg att klara av en så pass omfattande tjänst som det är. Förutom koordinatoruppgifterna från sin förra tjänst (som blev bortrationaliserad i omorganisationen, men uppgifterna finns kvar och måste ju utföras) fick hon personalansvar för sisådär 15 personer. Det säger ju sig själv att det skulle spricka.

Alla de fyra nya administrativa enhetscheferna knäar betänkligt. En annan av dem har erkänt för en av sina medarbetare att eftersom akademiledningen är hennes närmsta chef, så lägger hon krutet där, på att serva dem. Personalansvaret hinner hon helt enkelt inte med. Jag vet inte om hon är modig eller dum som sitter och säger så. Det är ju en sådan diskussion man kan föra med ledningen, men knappast med en av sina medarbetare. Särskilt inte en medarbetare som är i stort behov av enhetschefens handfasta ledning angående omstrukturering av sin tjänst.

Omorganisationer i all ära, men kära nån... Det känns som att någon inte har tänkt hela vägen i det här fallet.

Och mina funderingar går åt alla håll - jag vill vara kvar på universitetet, absolut. Men det är MYCKET som behöver förbättras, på många nivåer. Jag är villig till det förbättringsarbetet, jajamensan. Men då vill jag ha en fast anställning. If I'm gonna do the work - show me the money, så att säga.

Och ibland går mina funderingar så här: Är det MIN uppgift att se till att universitetets personalpolitik, arbetsmiljö och organisation förbättras? När jag bara är en liten pappersskyfflare utan befogenheter och mandat? Kanske inte. Fast jag vet ju själv att jag inte kan låta bli att engagera mig. Jag gillar utvecklingsarbete, det är min grej. Förbättra rutiner, snabba på förlopp, jobba med teambuilding, arbeta kvalitetsinriktat. I like, man får så mycket tillbaka. Visst får man en del skit också av att sticka ut hakan, men det skrämmer mig inte.

Jag har under mitt vikariat på universitetet tackat nej till två erbjudna tjänster från bemanningsföretag, för att jag ville ge universitetet en chans att anställa mig. De har inte tagit den chansen. Jag börjar tröttna på Örebro Universitets personalpolitik. Om bemanningsföretagen ringer igen, får jag verkligen något att fundera på.

Nya möjligheter till en ljusnande framtid.

Jag fick inte förlängt på den tjänst jag innehar vid Universitetet. En ödets fingervisning om att det är dags för något annat.

Sista dagen: Fredag.

Imorse när jag vaknade var det strömavbrott. Jag märkte det först för att ljuset på toa inte funkade. När jag utrett en stund vad som kunde vara fel, så visade det sig att jordfelsbrytaren av någon anledning slagit ifrån under natten.

Nåja, jag duschade  (kallt, brr!) och dukade fram frukost åt mig och Vilda. Vilda vaknade 06.00 och undrade vad klockan var, för klockradion i hennes rum bara stod och blinkade. Vi åt frukost tillsammans och så gick jag ut för att gräva fram bilarna. Under natten har det nämligen fallit ett par decimeter nysnö och så lite blåst på det, så det var fina snödrivor på vår uppfart.

Gick så in igen för att borsta hår och tänder på Vilda samt byta svettiga kläder och så iväg till jobbet. Besvärligt på vägarna idag och parkeringen vid jobbet var inte skottad. När jag pulsade genom knähöga drivor fram till ingången till jobbet, var jag tacksam för att jag klätt mig i fodrade gummistövlar och skidbyxor samt mössa och vantar.

Inne på jobbet hann jag inte ens börja arbeta, så ringer min man. Han har ett förtvivlans stråk i sin röstton när han berättar att han skulle väcka Lilla Grodan nyss och DET VAR KRÄK I HELA SÄNGEN! Eftersom det är min tur att vabba, så på med kläderna igen, pulsa genom drivorna till parkeringen och tillbaka hem.

Phu! Kära hjärtanes. Lilla Grodans kräk var så där lite halvt intorkat, vilket säkert innebär att själva uppkastningen skedde för ett par timmar sedan, baby watchen fungerade inte på grund av strömavbrottet, varken mamma eller pappa hörde hennes förtvivlade rop, så till sist somnade hon om i sitt kräk. Så miserabelt. Stackars barn.

Lilla Grodan har i alla fall inte kräkt mer och är vid gott mod. Hon har fått i sig lite yoghurt och leker och tittar på Pippi. Mamma mår nog sämst just nu. Känns inget bra att inte ha hört sitt barns förtvivlade rop på hjälp en mörk vinternatt....

Nyss sa jag till Grodan: "Hämta en bok så läser jag för dig!"

Flickebarnet kommer strax tillbaka med... telefonkatalogen. Hmmm.

Det är helt otroligt mycket snö.

För några veckor sedan var jag ute och skottade rent studsmattan, som då hade en tydlig konvex (eller konkav, beroende på om man tittar uppifrån eller underifrån) yta. Sedan dess har det kommit mera snö och det är väl dags att ta en dust med studsmattan igen. Tips från coachen om ni själva tänker skotta er studsmatta: Snöfyllda studsmattor blir GLASHALA.

Vi har ett garagetak som är platt. Det säger sig själv vad stora snömängder kan göra med ett platt tak. I mina mardrömmar hör jag hur garagestommen knakar och känner hur garagedörren blir svårare och svårare att öppna eftersom dörrkarmen bågnar av trycket från snön på taket.

Så kommer då vår granne förbi igår. Kloka mannen, Grodan och jag stod i trädgården efter att ha varit ute en runda för att medelst kamera föreviga all snö. Det tar inte många minuter innan grannen kläckt idén att ta upp snöslungan på taket. Vips, så är både slunga och granne på taket och snön sprutar ut över nejden.

Mitt i alltihopa går grannen hem för att ta hand om sin spädis-dotter och laga mat. Kloka mannen avslutar snösprutandet och hivar ner snöslungan från taket. Alldeles själv. Imponerande.

Så nu har vi ett skottat garagetak. Måtte det inte snöa mer nu. Jag vill ha vår. Se barnen hoppa på studsmattan. Inte skotta eländet.

Jag tycker att jag börjar få bättre grepp om min nya tjänst. Den är ju dock bara ett sjukvikariat och om tre veckor så är ordinarie personal på plats igen efter en otroligt lyckad diskbråcksoperation.

Ska bli spännande att se vad som händer sedan.

I förrgår kom det ut fasta tjänster att söka på intranätet. Jag sökte, förstås. Vi får väl se vad det ger.

Jag söker tjänster utanför Universitetet också. Selektivt, men ändå. Jag söker fast anställning, som inte är ekonomitjänster. Jag känner mig färdig med ekonomtjänsterna. Jag vill administrera, syssla med den delen där min styrka ligger. Jag har fått mycket uppskattning även på denna nya tjänst. Det känns bra, särskilt som jag upplevde att de första veckorna var riktigt besvärliga, av flera anledningar. Det känns bättre nu, men eftersom jag inte har någon "egen" tjänst så har jag svårt att glädjas och att hitta det där riktiga drivet.

Men jag kämpar på. Försöker göra något bra. Och det går åt rätt håll.