Ligger nerbäddad - igen. Bara en månad sedan sist. Halsinfektion - igen. Tråkigt.

Har börjat nya jobbet. Intressant. En del frågetecken väntar dock på att rätas ut till utropstecken fortfarande.

Ja.

Har inte mer att säga just nu.

Lilla Grodan har feber och hostar. Hon har hostat flera nätter i rad men ändå varit pigg som en nötkärna när hon vaknat. (Till skillnad från sina föräldrar...)

Inatt kom febern. Jag har suttit ett par timmar av natten med Grodan i famnen för att lindra hennes hostningar. Man får ingen kvalitetssömn i en fåtölj med ett hostande barn, det kan jag ju konstatera.

Men nu sover flickebarnet och jag ska förbereda stora dottern för skola och fritids.

Har haft lite lätt illamående ett par dagar. Inte så att jag kräkts, utan bara så där att man inte känner för att äta något.

Igår kom diarrén. Isch och usch, det är inte fräscht, men jag har i alla fall inte kräkts. Avskyr att kräkas.

Är hemma från jobbet idag eftersom jag fortfarande har orolig mage och grym huvudvärk (förmodligen orsakad av sömnbristen). Nog om min anamnes.

Ikväll dyker mormor och morfar upp för att fira Grodans födelsedag imorgon. Hoppas jag inte smittar ner dem. Bara jag får sova ett par timmar så ska jag byta sängkläder och vädra ut och städa av toaletterna.

Jag har talat med dem i telefon och de kommer och hälsar på trots att jag inte var helt kry igår. De är modiga. Eller korkade. Tiden får utvisa vilket.

Kul att de kommer är det, hur som helst.

I söndags meddelade min magdanslärare att hon tänker fortsätta en termin till! Halleluja! Fortsättningskursen, here I come!

I söndags var jag som vanligt på orientalisk dans. Det kom en liten flicka på cirka 17 och ett halvt och dansade för oss. Två danser. Fantastiskt fint. Två år hade hon dansat och lärt sig flera danser på Youtube. Väldigt ambitiöst och imponerande.

Tyvärr fick vi reda på att det här är sista terminen. Vår danslärare tänker gå i pension och flytta från stan. Det känns väldigt tråkigt, jag hade gärna velat fortsätta nästa termin också. Att dansa orientalisk dans är bra för mitt humör och för mina höfter. Har någon tips om en kurs till våren så mottages det tacksamt. Nu ska jag surfa lite och se vad jag kan hitta själv.

Idag började kursen som jag anmält mig till. En kurs i orientalisk dans. Kursbeskrivningen i Medborgarskolans katalog var ganska allmänt hållen och jag anmälde mig mest för att jag behöver röra på mig, få lite egentid och jag hoppades kanske på att orientalisk dans skulle kunna skaka loss mina rigida foglossningshöfter.

Oh yeah. Amen. Eller något. För jisses, vad vi skakade! Det var roligt, lättsamt och kravfritt. Ett gäng med allt från tonåringar till sextioåringar, allt från pinnsmala till ordentligt överviktiga. Orientalisk dans är tydligen för alla - utom för män. Inte en enda man fanns med. I en och en halv timme dansade vi, med armarna utsträckta från kroppen. Jag kommer att ha sådan träningsvärk imorgon att jag inte ens kommer att orka lyfta koppen på fikarasten.

Undrar om jag kommer att kunna röra mina höfter alls? Det känns jättebra och uppvärmt och smidigt i höftpartiet nu, men jag fasar för morgondagen. All denna höftrullning, allt detta skakande och alla genomförda magrörelser i vågor måste på något sätt ta ut sin rätt. Jag behöver kanske inte oroa mig för om jag kommer att kunna lyfta koppen på fikarasten imorgon, jag borde kanske oroa mig för om jag alls kommer att komma ur sängen?

Jag måste i alla fall införskaffa ett sådant där höftskynke med skramliga fejkpengar. Det hade de flesta på kursen. Vilda kommer att bli avundsjuk.

Det regnar. Lilla Grodan konstaterar det varje gång hon tittar ut. Mmmm. Regn. När hon står på trappen och tittar ut över ösregnet, lägger hon huvudet på sned, pekar ut på det fallandet regnet och frågar: "Bada?"

Nä, inte bada i regnet, det känner inte mamma för. Inte idag i alla fall, när förkylningen just börjar lägga sig och jag börjar bli människa igen. Tänk, hela veckan när jag varit förkyld har jag tänkt "svininfluensa" minst en gång om dagen. Nu när jag känner mig bättre, känns svininfluensan lite larvig att oroa sig för. Fast är den larvig?

När man söker på internet får man väldigt skilda signaler beroende på var man läser någonstans. Det är svårt att veta var den korrekta informationen finns. Jag är inte mycket för konspirationsteorier men i det här fallet känner jag mig ändå tveksam gentemot myndigheter som vill vaccinera ett helt folk, utan pardon. Så till den milda grad att det blir kostnadsfritt för individen att vaccinera sig. Varför? Vaccin mot en sjukdom som är mildare och kräver färre dödsoffer än "vanlig" influensa. Jag kan förstå synpunkten ur aspekten vad gäller mass-sjukfrånvaro på samhällsuppehållande funktioner.

Men resten då? I gårdagens Nerikes Allehanda försökte man bemöta de rykten om vaccinet som florerar på internet, men man lyckades inget vidare. De rykten som cirkulerar på internet beror enligt NA på "missuppfattningar" och "feltolkningar". Det är inte en förklaring jag nöjer mig med. Specificera missuppfattning och feltolkning. Jag lyckas t ex inte hitta något som bestrider ryktet om Thimerosal. Thimerosal är ett konserveringsmedel som användes i vaccin förr, men som nu är förbjudet eftersom det innehåller kvicksilver. Kvicksilver bryts inte ner av kroppen (NÅGONSIN) utan är orsak till neurologiska sjukdomar som ALS, Alzheimers, Parkinson, autism osv. Enligt vissa rykten på internet innehåller svininfluensa-vaccinet Thimerosal. Vill vi verkligen spruta in det i våra barn?

Eventuella biverkningar från vaccinet har inte heller hunnit testas fram. Att massvaccinera ett helt folk känns idiotiskt när man inte har koll på biverkningar. Kanske blir biverkningarna ett större problem än själva influensan? Glaxo Smith Kline som tillverkar vaccinet har ju glada dagar nu i alla fall. Tänk dig själv - hela världen behöver vaccin, även om länderna hanterar det lite olika. Sverige slår på stora trumman och har beställt 18 miljoner doser av vaccinet, två doser per invånare. Danmark har beställt så att det räcker till att vaccinera en fjärdedel av befolkningen. Ändock - Glaxo Smith Klines chefer får nog saftiga bonusar i år.

Jag har inte bestämt om vaccinering ska göras i vår familj eller inte. Har du bestämt dig?

När jag tittar på foton som visar mig i sjuttonårsåldern, så kan jag faktiskt känna att jag var ganska söt och hade schysst kropp. Det tyckte man ju inte då, kan jag säga. Hur kan ens självuppfattning vara så förvrängd? Finns det någon oskriven lag som säger "Du skall icke vara nöjd med ditt utseende - någonsin"?

Jag reconnectade på Facebook i veckan med en gammal barndomskompis som hela skoltiden var lite mullig. Söt men mullig, och då fick man inte killar, så var det ju. Nu fyller hon 40 om två år och är en superpingla! Fantastiskt jobbat! Hon har tydligen haft några hundår men kommit ut starkare och vackrare på andra sidan. En riktig solskenshistoria.

Själv knatar jag på under mina dagliga promenader. Nu i upphottad version eftersom jag köpt ett par nya skor. Ett par Asics. Dyraste par skor jag någonsin ägt. De har gel och kuddar och kan allt möjligt enligt försäljaren. Jag bara väntar på att de ska knalla ut i köket och plocka undan disken också. Jag känner mig starkare och slankare men vågen pekar fortfarande uppåt. Sedan jag började röra på mig regelbundet har jag gått upp 2,5 kilo. Trist. Min stora dotter hänger med på promenaderna, fast på cykel. Jag tycker det är starkt av henne, hon cyklar med varje morgon i allt från 45 minuter upp till en och en halv timme. Hon har varit med fyra morgnar hittills och allt har gått bra. Vi har haft sällskap av grannen och deras hundar alla dagar hittills. Tills idag när grannen och hundarna avvek efter 20 minuter för att handla. DÅ BÖRJADE DET. Visst har hon gnällt lite de andra dagarna. "När är vi framme?" "Är det långt kvar?" "Varför måste vi promenera alla dagar?" "Jag tycker inte det är roligt att promenera". Men i morse efter att grannen avvikit så tog det helt nya proportioner. Gnäll extra allt. Men huvudsaken är att hon (och jag) rör på sig, och det gör hon ju. Det blir lite mer intervallträning över det, de dagar Vilda är med på promenaden. Jag får springa när hon cyklar och stanna när hon stannar för att kolla på en snigel, gnälla, dricka vatten eller fråga om vädret(!). Även om hon gnäller så är hon dock på bra humör mellan gnäll-sjoken. "Mamma!" hojtar hon. "Sjung Du tysta du fria!"

Och så får man göra det, promenerades med barnvagn och barn på cykel i släptåg. Hon avser Sveriges nationalsång som hon hörde på STCC i Falkenberg förra helgen. Den sången fastnade i huvudet på henne och nu vill hon lära sig den. Hon är fascinerad av att alla i bekantskapskretsen kan den. När vi var på middag hos grannen häromdagen ledde detta till att alla i sällskapet stod i köket och sjöng nationalsången. En helt vanlig sketen onsdag. Högtidligt värre men passande till menyn som bestod av färsk lax och champagne.

I alla fall - jag hoppas på att vara i toppform när jag börjar jobba. Så att ingen ska behöva sjunga den här sången för mig:

http://www.youtube.com/watch?v=P01hRhD0NGQ&feature=related