Grannens altantak rasade in strax före Tupperware-partyt nu ikväll. Snön från hustaket kom på glid och rasade med full kraft ner på altantaket. Sicken smäll! Både plasttak och bärande bjälkar knäcktes som sprött knäckebröd. På altandäcket ligger nu en salig röra av plastbitar, knäckta balkar och tre ton snö.

Var är våren?

Det är helt otroligt mycket snö.

För några veckor sedan var jag ute och skottade rent studsmattan, som då hade en tydlig konvex (eller konkav, beroende på om man tittar uppifrån eller underifrån) yta. Sedan dess har det kommit mera snö och det är väl dags att ta en dust med studsmattan igen. Tips från coachen om ni själva tänker skotta er studsmatta: Snöfyllda studsmattor blir GLASHALA.

Vi har ett garagetak som är platt. Det säger sig själv vad stora snömängder kan göra med ett platt tak. I mina mardrömmar hör jag hur garagestommen knakar och känner hur garagedörren blir svårare och svårare att öppna eftersom dörrkarmen bågnar av trycket från snön på taket.

Så kommer då vår granne förbi igår. Kloka mannen, Grodan och jag stod i trädgården efter att ha varit ute en runda för att medelst kamera föreviga all snö. Det tar inte många minuter innan grannen kläckt idén att ta upp snöslungan på taket. Vips, så är både slunga och granne på taket och snön sprutar ut över nejden.

Mitt i alltihopa går grannen hem för att ta hand om sin spädis-dotter och laga mat. Kloka mannen avslutar snösprutandet och hivar ner snöslungan från taket. Alldeles själv. Imponerande.

Så nu har vi ett skottat garagetak. Måtte det inte snöa mer nu. Jag vill ha vår. Se barnen hoppa på studsmattan. Inte skotta eländet.

Här i huset puttrar det i dagarna. Igår gjorde jag krusbärsmarmelad och idag viger jag dagen åt svart vinbärsgelé. Förhoppningsvis stelnar eländet i år...

Jag har en så fin apparat, kanske påminner den lite om en hembränningsapparat men det är det inte. Det är Nils Johans saftkokare modell större. Jag ärvde den av förre husägaren och den har varit flitigt använd varje år i skördetid. Jag har gjort vinbärssaft, jordgubbssaft, björnbärssylt, plommonkompott, äppelmos och krusbärsmarmelad för att nämna några saker som kokat i den där mackapären under årens lopp. Hela vintern står den i matkällaren och längtar efter augusti.

Egentligen vet jag inte varför jag har den här syltkokningsgenen. Jag förstår ärligt talat inte varför jag känner att jag måste ställa mig och göra saft och sylt. Vi äter inte särskilt mycket sylt och marmelad. Inte gelé heller. Saft dricker vi väldigt sparsamt. Varje år ger jag bort nästan alltihop. (Utom förra året då jag sålde björnbärssylten på Kyrkans loppis för fem kronor burken.... Det var en schysst extrainkomst, faktiskt. Så många burkar hade jag.) Jag känner bara att det är så otroligt sorgligt att ignorera de rika skördar vi faktiskt får. I trädgården börjar det tidigt på sommaren. Vartannat år ger våra två plommonträd BISARRA skördar, det ena redan i juni. Vartannat år bär jag ICA-kassar med plommon till dagis i närheten.) Så kommer hallonen, de får vi konstigt nog aldrig tillräckligt många av. Kanske för att Vilda och hennes kompisar plockar och äter dem solvarma efterhand som de mognar. Jag hoppas att hon minns det när hon tänker tillbaka på sin barndoms somrar. Det om något är väl ett sommarminne att spara - solvarma hallon. Därefter mognar de röda vinbären. Sedan kommer de svarta vinbären och krusbären ungefär samtidigt. Så kommer äpplena i en följd, de olika sorterna mognar tidigt respektive sent. Sist kommer björnbären i enorma mängder, varje år dignar kvistarna av svart guld.

Jag kan helt enkelt inte se all denna rikedom förgås utan att göra något av den. Det är nog en kvarleva från ett tidigare liv, där man var självförsörjande. Eller vad tror ni?

Ute i det fria så regnar det. Det har regnat kopiösa mängder den senaste veckan. Vår pool mår inte riktigt bra av det.

Den har säckat ihop alldeles. Underlaget har gett med sig (på grund av regnet tror jag) och poolen står inte helt plant. Detta har lett till att poolen liksom "vikt sig" i ena kanten och vatten har strömmat ut. Så för andra gången i år har vi nu monterat om poolen. Maken har fått gräva till underlaget ordentligt och vägt av med vattenpass. Förhoppningsvis är detta sista gången i år som vi fyller poolen. Fast den här gången var i alla fall vattnet som rann ut bara 14 grader, jämfört med närmare 25 förra gången poolen tömdes.

Ute på min sedvanliga morgonpromenad har jag två dagar i rad sett fantastiska sniglar. Måste delge er en bild.

Magnifika, stora sniglar. Jag trodde inte att det fanns så stora sniglar i Sverige. Deras snäcka har varit i storlek med en normal tändsticksask ungefär. Majestätiska varelser. Slemmiga, men majestätiska.

Igår hördes ett muller. Jag tittade lite på himlen och funderade på om det åskade. Sedan visade det sig - monstret. I början av vår gata kom det sakta ett monster, närmare och närmare. Monstret/grävmaskinen var lika stor som vårt hus och med en kärra efter sig som väl motsvarade sisådär en tre-fyra normala släpkärror. Ut ur monstret hoppade Oscar. Jag frågade lite försynt om jag skulle flytta bilen från garageuppfarten. Den stod kanske i vägen? Det behövdes inte, försäkrade Oscar, han hade gott om manöverutrymme. (Jag uppskattar att skräphögen låg ungefär 30-40 cm från min vänster bakskärm...) Det tog tjugo minuter. Sedan såg vår skräphög ut så här:

Som om den aldrig funnits. Mirakulöst. Och allt skräp tog Oscar med sig. Och bilen var oskadd. Trevligt med yrkesmänniskor som vet vad de gör. Oscar skulle med all sannolikhet kunna peta tänderna med den där grävskopan, tror jag.

Det är lite strul med min uppsägning. Arbetsgivaren och jag skulle haft ett möte ikväll men det har blivit inställt. Mitt nya fackombud, vi kan kalla honom Magnus, eftersom han heter det, sitter i förhandling hela dagen idag. Oanträffbar. Sålunda är inte dokumenten för min uppsägning klara. Ingen mening med ett möte alltså. Jag vill väldigt gärna ha det här ur världen, det känns som om det har gått troll i det. Jag blev uppsagd muntligt 20 mars och ännu (idag är det 15 juni) har vi inte kunnat få till stånd ett avslut på det. Trist.

På den ljusa sidan har jag dock blivit kallad till en anställningsintervju som jag väldigt gärna vill gå på. Jag VILL ha det jobbet, så håll tummarna för mig. Arbetsmarknaden är tuff idag. Över 30 sökta jobb och bara två intervjuer hittills.

En annan trevlig sak är att SANDLÅDAN är färdig! Ta da! Änteligen är sandlådan byggd, fått fint lock och är fylld med sand. På gång är också byte av panel på uterummet och upprensning i vår stora lilla skräphög. Precis bredvid vår garageuppfart har vi lastat skräp i en stor hög. Ganska länge sedan vi påbörjade den där högen med skräp (två år sedan? tre år sedan?)... Kvarterets skamfläck är den. Mmm. Det ser lite lagom white-trash ut, men nu ska den bort. I veckan kommer en stor maskin, som min exmake har skakat fram åt oss, och tar bort hela rasket. Exmaken gillar stora maskiner, ju större desto bättre. Han har nog lite dåligt sinne för proportioner, exmaken. Vi kan ju bara ta exemplet med sanden till poolunderlaget. "8 kubik blir nog lagom" hojtar han glatt och Maken och jag nickar lite osäkert. En STOOOOOR lastbil tippar 8 kubik sand i vår trädgård och den sanden har räckt till underlag till poolen, stor sandlåda till oss, sandlåda hos två grannar, sand att blanda betong med till plintar för vårt soldäck, toppdress till gräsmattan och ändå ligger det en stor hög sand kvar i trädgården. Till barnens fröjd och glädje, bör här inflikas, men ändå. Är lite orolig för den där maskinen som ska komma och ta bort skräpet. Den är säkert så stor att halva garageuppfarten stryker med av bara farten.

Storasyster Vilda har lärt sig knyta rosetter. Ett stort steg framåt.

Lilla Grodan har blivit krasslig igen. Luftrörshosta gör att nattsömnen blir störd. Det stackars barnet är helt slut. Trots Ventoline har hon svår hosta och är trång i bröstet när hon andas.

Lilla mamma är också helt slut, till följd av störd nattsömn. Idag har vi bara duschat och klätt på oss. Det räckte som aktivitet idag för både Lilla Grodan och mamma.

Lilla mamma fick igår ett telefonsamtal från facket. Nu börjar det tydligen röra på sig vad gäller min uppsägning. Vi får se hur det utvecklar sig. Nästa vecka skulle det hållas någon form av möte som jag inte behövde närvara vid. Det känns konstigt, uppsägningen gäller ju ändå mig. Samtidigt är det skönt. Jag slipper gärna. Jag är hellre hemma med barnen.

I trädgården växer det så det knakar. Det skulle behövas ett par kvällars ogräsrensning. Annars tar ogräset snart över alla rabatter. Jag planterade pioner i våras men de lär inte blomma förrän tidigast nästa år. Däremot kommer både sallad, morötter, dill och persilja. Blåbärsbuskarna har många blommor så i år blir det nog fler än 2 bär...

Vinbärsbuskarna har redan satt bär, på plommon- och äppleträd är det kart. Krusbärsbusken dignar av gröna bär, i väntan på att bli röda. Hallonen fick blått fågelskyddsnät över sig igår, i förhoppning om att familjen ska få fler bär än fåglarna i år. Mina dahlior kommer så sakta upp ur jorden och snart slår irisarna ut. Jag älskar den här årstiden. Skit under naglarna, det är livet!