Akterseglad

Jag står ödmjuk inför de som är virtouser i köket. Jag gillar inte att laga mat, däremot gillar jag att äta den. Jag lever ändå i villfarelsen att jag lagar hyfsad mat. När det kommer till bakverk och desserter, känner jag mig trygg och anser faktiskt att jag är ganska bra på dessa. Dels med tanke på min tidiga karriär som konditor och bagare, dels med tanke på min egen fäbless för desserter.

Inom kort ska det bjudas på middag i Lettska residenset. En sillinspirerad förrätt, oxfilé till varmrätt. Catrine har beställt hallonpannacotta till dessert, vilket jag samtyckt till.

"Men mamma, kan du laga hallonpannacotta?" frågar flickebarnet ytterst tveksamt.

Jodå, jag kan nog få ihop en pannacotta som blir hyfsad.

"Men blir den lika bra som pappas då?" undrar hon bekymrat.

Jag sa att om hon känner tveksamhet inför detta, så kan vi ju fråga om vi får pappas recept på hallonpannacotta. Hon nöjer sig dock inte.

"Mamma, det kommer ändå inte att bli som pappas" säger hon uppgivet.

Så nu står på agendan att ringa pappa och be honom laga hallonpannacotta, för mammas duger inte. Akterseglad, som sagt.