Är det inte det ena, så är det det andra

Grodan var feberfri hela dagen igår. Ända till sängdags. då - hej å hå - visade tempen 37,9. Så vi är hemma idag också. Hittills feberfri hela dagen. Jag ser ljuset i slutet av tunneln.

Men... Säg den frid som varar för evigt. I morse visade Vilda mig sin lösa tand. SOM RÅKADE VARA EN AV HENNES PERMANENTA TÄNDER! Jag frågade hur den kunde vara lös. "Jag har vickat på den!" säger hon kavat. Kära barn. Så följde en föreläsning om att de permanenta tänderna är de du ska ha hela livet. Att man absolut inte får vicka på dem. Och denna föreläsning följdes upp av ett tandläkarbesök som är en historia för sig.

Vi kom till tandläkarmottagningen i tid och jag gick för att anmäla Vilda i receptionen. Det behövdes inte, fick jag till svar. Vi satt ner och väntade. Och väntade. Till slut sa Vilda: "Mamma, nu får du gå och fråga om de inte kommer snart!" Då gjorde jag det. Det visade sig att vi inte bara satt i fel väntrum utan även på fel våning! Inte konstigt ingen kommit och ropat upp Vilda. När vi väl kom in till tandläkaren, som dessutom även kallade på en kollega som fick känna på den lösa tanden, så höll tandläkare nummer ett samma föreläsning för Vilda som jag gjort hemma. Den lösa tanden kommer att växa fast igen om Vilda slutar vicka på den. De nya tänderna är inte riktigt så fasta som tänder som är några år gamla. Dessutom är käkbenet lite mjukare hos barn och det kan leda till att tänderna känns lite lösa, men man får absolut inte vicka på dem! Det lärde vi oss idag och Vilda har lovat och svurit på att inte vicka loss några fler tänder. Mjölktänder får man inte heller vicka på, sa tandläkaren, för det är mjölktänderna som banar väg för de nya tänderna så att de nya tänderna vet vart de ska växa. Om man vickar loss mjölktanden innan den är redo för det, så kan det hända att den permanenta tanden växer lite hej och hå, hit och dit. Det vill man ju inte.