Bilolycka

På väg hem från en innebandymatch i söndags kväll krockade min man.

Vi satt och pratade i telefon och helt plötsligt skriker han: "Helvete! Jag körde på något! Jag måste lägga på!" Så det gör vi. Jag nattar barn och väntar oroligt på att han ska ringa. Så småningom får vi kontakt och då berättar han att han i mörkret kört på något som han tror var en bildel. Kanske en stötfångare, eller liknande. I 120 kilometer i timmen. Det blir en del skador på bilen, men han kan i alla fall köra hem. Nu står bilen inne på verkstad för att invänta domen. Självrisken hos försäkringsbolaget är hög. Surt.

Huvudsaken är att han i alla fall klarade sig oskadd, och hans medpassagerare också. Något som jag funderar lite över, är polisens agerande. Maken ringer till dem direkt efter sammanstötningen och berättar vad som hänt. Han berättar att han kört på något som legat på motorvägen i mörker och att bilen är skadad. Han undrar om en polisbil kan komma för att lokalisera föremålet han kört på och undanröja faran för övriga bilister. Svaret blir nej. Det finns ingen bil, inga resurser till det. Sist jag kollade var polisens uppgift att skydda, hjälpa och ställa tillrätta. Undrar om de bytt valspråk?