Idag för två år sedan så gifte vi oss. Ettårig bröllopsdag är pappersbröllop. Tvåårig bröllopsdag är bomullsbröllop. Nästa år firar vi läderbröllop. Kanske måste jag införskaffa ett par tajta läderbrallor till dess. Eller nä,förresten. Makens och min överenskommelse är att vi varje bröllopsdag skall klämma in oss i våra bröllopskläder och gå ut och äta. Förra året fick Grodan följa med till Clarion restaurang (vår "riktiga" bröllopsrestaurang var stängd), men i år får hon stanna hemma med barnvakt. Vilda är hos sin pappa, så det blir bara maken och jag på samma restaurang som vi hade vår bröllopsmiddag.

Jag har funderingar på att sy om klänningen och ta av släpet, det är ju lite meckigt att kliva runt i en klänning med släp. Det har inte blivit av, dock. Kanske för att jag innerst inne när en dröm om att Grodan kanske ska vilja gifta sig i min klänning. Fast jag växte ur min mammas bröllopsklänning när jag var typ 11. Hon hade en supersöt sextiotalsinspirerad klänning som var knäkort. Men som sagt, den var aldrig aktuell eftersom jag var så vansinnigt ung när den blev för liten för mig. (Eller jag blev för stor... Klänningen har ju inte krympt av att hänga på en galge på vinden.) Klänningen som jag hade när jag gifte mig med Vildas pappa hänger nere i källaren, så den finns om Vilda skulle vilja ha den. Den är av en enklare modell utan släp, men den är inte vit. Den är silverfärgad. Kanske inte faller Vilda på läppen. Hey, inget av barnen kanske vill ha traditionellt bröllop. Vilda är väldigt openminded och har vid ett flertal tillfällen nämnt att hon kan tänka sig att gifta sig med en tjejkompis. Jag gör tummen upp för det. Varför begränsa urvalet till bara män? Det vore synd. Hon planerar dock att få fem barn, så någon sorts man lär ju bli inblandad i hennes liv (provrörsman eller otherwise). Barnen ska heta Lasse, Bosse, Anna, Stina och Perelli. Bara en sådan sak.

Sålunda har jag lämnat in makens kostym och min klänning på kemtvätt. För min klänning är det kemtvättspremiär. Damen i kemtvättsbutiken såg fundersam ut när hon såg klänningen. "Är pärlorna i plast eller glas?" frågade hon. "Ingen aning" sa jag. Det visade sig att om pärlorna är i plast och man kemtvättar, så smälter pärlorna. Hmm. Mindre kul. Jag ska hämta kemtvätten idag. Ska bli spännande att se 1) om klänningen verkligen blev ren och 2) om pärlorna smält.

Fotot är taget antingen av Niklas Madestam eller Camilla Elisson...