Det lilla manipulativa livet...

De ringde från fritids igår och sa att jag måste hämta Vilda för hon hade så ont i armen (hon fick influensasprutan i tisdags). Läraren som ringde poängterade att hon var svårt smärtpåverkad. Jag blev något förvånad eftersom Vilda är en tålig liten tjej. Hon gnäller minsann inte i onödan. Jag menar, här har vi en tjej som knappt grät när hon bröt armen, hon tyckte bara att det var intressant och spännande med sjukhus och gips. 

Jag försökte ringa hennes pappa och be att han hämtade henne, men fick inte tag i honom. Så jag rusade till bilen. Lagom till jag kommer till bilen så ringer han och säger att han kan hämta henne. Sålunda - tillbaka till jobbet för min del.

När han kommer till fritids för att hämta henne leker hon som vanligt. Hon säger "pappa, jag vill följa med en kompis hem och leka!". "Nej" säger han, "så kan man inte göra när man går hem från skolan för att man är sjuk och har ont". Då tänker hon en stund. "Får jag inte gå på kören ikväll heller?" Han svarar "Nej, inte om du går hem och är sjuk." Vet du vad ungen säger?

"Då stannar jag här på fritids, hej då pappa!" Så han fick åka hem utan henne! Unge!

När jag hämtade henne på fritids i vanlig tid så var hon dock väldigt varm och trött och jag trodde hon hade feber men en temp-koll visade att det hade hon inte. Hur som helst var vi hemma från kören igår och vilade, spelade Uno och ritade och idag är hon i skolan igen. Än så länge i alla fall...