Koppor som hoppar

Lilla Grodan hoppade studsmatta en stund i morse, med alla sina vattkoppor.

Vi grävde även lite i sandlådan, promenerade till grannen och tog in deras tidning samt ringde BVC och begärde Tavegyl mot Grodans klåda. För nu kliar de där förargliga kopporna. I morse när hon vaknade hade hon hela ansiktet fullt, för att inte tala om rygg och nacke. Ingen som ser henne kan ta fel nu - det är vattkoppor. Inte myggbett. På bilden nedan ser hon riktigt hyfsad ut, det ser värre ut i verkligheten. Särskilt de koppor som hon har alldeles i mungipan.

Hon har övergått till att endast äta kall mat idag. Majskorn, tomat, gurka och vindruvor går ner, men all varm mat ratar hon. Kan ju bero på värmen också, vi har 26 grader i skuggan utanför huset.

När jag ringde BVC om Tavegyl (som ska lindra klådan) tog sköterskan upp Vildas besök där i förra veckan. Vilda var där med sin pappa för sexårssprutan. Vilda väger alldeles för mycket enligt BVC och jag fick en ganska grundlig föreläsning om att hon inte ska äta så mycket kakor och godis. Jag citerar: "När man har ett så överviktigt barn som ni, ska det aldrig ens finnas kakor och godis hemma!" Känns lite konstigt eftersom vi verkligen är restrektiva med kakor och godis. Men visst kan man bättra sig i allt. Jag talade med Vildas pappa förra veckan och det verkade som om att sköterskans ord väger tyngre än mina för den här gången kan han tänka sig att ta upp detta med farmor och övriga i Vildas närhet som proppar henne med finska pinnar och söta drycker när hon är hos sin pappa. Jag har förståelse för att det kan bli problem med vikten när farmor driver en smörgåsbutik där allting alltid står uppdukat. Och vi snackar inte knäckemackor med ost här, utan rågsiktskakor i mattallriksstorlek med omelett fylld med räksallad. Jättegoda förstås, men hemlagad majonnäs kan man få för mycket av. Jag vet att Vildas favoritmacka är halv rågsiktskaka med köttbullar på. En lunch för ett vanligt barn, ett mellis för Vilda. Vi har redan börjat förändring av kosten här hemma. Byte av bröd till osötat linfröbröd och max två mackor till frukost. Ingen mer O'boy eller nyponsoppa, bara mjölk och vatten. Inga omtagningar av mat, bara en portion. Mindre pasta, mera grönsaker. Och så klart: inga kakor och som vanligt begränsad mängd lördagsgodis. Vilda rör sig ju mycket redan, med studsmattehoppning, balett och simskola. Hon tjatar jämt om att få cykla. Däremot kan hon vara otroligt lat om hon ska promenera med mig i stan, t ex. "Jag orkar inte gå!" hörs var tionde meter när vi är ute och handlar. Däremot kan hon gå flera kilometer när det är något hon gillar. Då är det inga problem att röra sig. Det där har nog ärvt efter mig, är jag rädd. Jag är rysligt bekväm men är det något jag gillar så knatar jag gärna på.

Hon har ju generna mot sig också, stackars Vilda. Både hennes pappa och jag såg ut precis som hon gör i kroppen när vi var i hennes ålder. Jag är lite rädd att hon ska få samma barndomsminnen som jag har. Att alltid vara hungrig och få höra: "Ta ett äpple!" Nu förstår jag ju varför mamma sade så där. Men då var det inte kul.