Memorial service

Det var en vacker memorial service, fast jag kan tycka att den var lite opersonlig. Ingen som kände uncle Ray talade om honom. Istället var det en präst som aldrig träffat någon i familjen som höll en allmän bönestund. Sedan kom tre representanter från flygvapnets Honor Guard och spelade "Taps" på trumpet och vek flaggan som de överlämnade till Kenny och Keith som var närmast sörjande. Det var oerhört högtidligt och pampigt.

Det var ungefär 30-40 människor där och jag kände inte en enda utöver Kenny och Keith. Men amerikanare har ju inte svårt att prata och vi fick talat med Rays bästa kompis fru som berättade om hur de spenderat många semestrar med Inger och Ray. Hon berättade även om Ingers recept på morotskaka som hon fortfarande bakar för att kakan är så god. Hon ville helt enkelt dela med sig av sina minnen. Även Kennys bästa vän Dino kom fram och presenterade sig. Niklas och jag talade även en hel del med Kennys fru Tamsens mamma Jackie. Hon var verkligen jättetrevlig.

Efter själva minnesstunden (där Rays aska stod i en liten låda vid en amerikansk flagga) blev vi hembjudna till Kenny och Tamsen. De bodde i en etagelägenhet rakt över gatan från begravningsentreprenören. Det bjöds på refreshments, väldigt trevligt. Vi stannade mycket längre än vi hade tänkt. Det kändes skönt på så sätt att det verkar som om Tam och Kenny är väldigt intresserade av biodynamisk mat, för till och med läsken som serverades var "organic". Fruktjuice med kolsyra helt enkelt, utan tillsatt socker. Så hade de också ett träningsrum i sin lägenhet så jag antar att de är intresserade av hälsa i allmänhet. Ingen fet, söt amerikansk mat som ger halsbränna. Skönt.

Idag ska vi träffa Kenny och Tamsen för lunch innan vi åker till flygplatsen. Det ser jag fram emot. Fast jag lär vara trött då, för nu har jag börjat tidsomställningen. Lagom till att min jetlag försvunnit ska vi åka hem igen. Jag satte klockan på 04.00 och steg upp (då är klockan 10 på förmiddagen i Sverige). Förhoppningsvis lär jag somna gott på flyget hem. Det är det som är planen i alla fall. Då är jag någorlunda utvilad när jag landar i Köpenhamn 07.30 på måndag morgon.

Under natten har jag fått ett sms från maken - lilla Grodan har feber. Kanske har hon mammasjukan? Jag längtar så efter hela familjen, jag önskar att de varit med mig här.