Om rätten att vara vacker

Satt och lunchade med två av arbetskollegorna idag. En av dem berättade i någon sorts momentan hänryckning om hur hon älskar att klä upp sig i långklänning och höga skor. Med glöd i blicken berättade hon om hur hon verkligen tyckte om att göra sig riktigt fin och att man gör det alldeles för sällan.

Jag kan hålla med henne. Jag är också en riktig sucker för galaklänningar och aftonstass. Uppsatt hår och proffssminkad. Benen blir vansinnigt snygga i höga klackar. Jag gillar också att klä upp mig för särskilda tillfällen. Jag har en långklänning i garderoben som ropat på mig ett par veckor nu. Den är flera år gammal, men den viskar att NU vill den visas upp i något glamoröst sammanhang. Problemet är att i en småbarnsfamilj är de glamorösa tillfällena ganska glest spridda.

Det är inte många champagne-frukostar med kvalitetspraliner. Inte någon rysk kaviar. Inga strålkastare som leder ens väg in på releasepartyt. Inga veckovis resor med lyxkryssare. Ingen som hämtar tvätten och bugar sig och säger "I'll bring it back on Friday, madam". Inga sidenlakan som byts varannan dag. Och var är Chang, vår hushållerska/kock/vaktmästare/privatchaufför/trädgårdsmästare?

Det är mest ketchup och sylt som ska redas ut i toviga hår, grusiga skor som drar in halva sandlådan och dumpar det i hallen, genomsura överdragsbyxor som var rosa som nytvättade (på morgonen) och nu (två timmar senare) har antagit en brun nyans, en bil vars baksäte av någon anledning är fullt med tallbarr (!), stenar i fickor, ibland döda maskar i fickor (surprise!!!), äpplena ruttnar i trädgården och vi har ingen tid till sex. Japp. Har man möjlighet till en snabbis lutad mot tvättmaskinen får man vara tacksam.

Glamour hos familjen Lette består av att vid enstaka tillfällen tända en brasa i kaminen och snaska Marabou-choklad när barnen nyss somnat. Eller att beställa hem sushi och äta medan Grodan ser på Bollibompa och Vilda är hos sin pappa.

Men det där med långklänning... Det funkar helt enkelt inte att jaga en tvååring i stilettklackar och fjäderboa. Fast man har ju kvar reaktionsförmågan: det går lika bra att ducka för en flygande byggkloss i mysdress som i coctailklänning. Eller hur?

Nedan en bild på långklänningen som ropar på mig om nätterna. :-)