Så mycket kärlek

Jag har fått besked om fortsatt anställning. I förrgår. Jag får fortsätta på mitt jobb men på en annan tjänst. Jag är kluven inför detta faktum eftersom jag faktiskt trivs väldigt bra på den tjänsten jag har nu. Jag skulle gärna stanna där.

Å andra sidan är jag glad att jag överhuvudtaget fått förlängt förordnande. Och visst kan jag säkert göra något bra av nya tjänsten också. Utmaningar är aldrig fel och jag kommer att få arbeta nära en av mig mycket omtyckt och långvarig vän. Det är det positiva. Jag ser det som lite ironiskt att jag, som arbetat i alternativmedicin-branschen, nu ska ta hand om utbildningar i Klinisk Medicin...  Kan bli mycket intressanta diskussioner med studenterna.

Det som i det här fallet förvånar mig, är det engagemang som min omplacering väckt. Jag har bara arbetat i fyra månader på min nuvarande tjänst. Ändå skriver mina lärare protestbrev och lämnar in till personalavdelningen och studenterna samlar ihop sig för att gå till Kåren för att få ha mig kvar. Otroligt. Jag har fått så mycket kärlek, så många telefonsamtal, mejl och personliga besök att jag de senaste två dagarna knappt haft tid att arbeta. Alla vill de ha mig kvar på den tjänst jag har nu. De använder stora och vackra ord som driven, glad, medmänsklig och effektiv. Jag har "ordning och reda" och har "styrt upp i kaoset". Så säger de. Om mig. Jag står ödmjuk inför allt detta fantastiska stöd.

Jag inser ju ändå att allt detta inte bara handlar om mig. Mina stackars Psykologer har haft fem utbildningsadministratörer på fem år, har det sagts. Det bäddar ju inte direkt för kontinuitet. Helhetsgreppet försvinner, utbildningen är ju trots allt fem år lång. En del handlar alldeles säkert om att de vill behålla SAMMA utbildningsadministratör en längre period, inte bara att de vill behålla just mig. Men ändå - det betyder väldigt mycket för mig att få höra alla de vackra orden. Jag suger i mig. Det är första gången på en arbetsplats som jag fått så oreserverade ovationer av så många samtidigt.

Tyvärr verkar det som om personalavdelningen ändå inte tänker ändra sitt beslut. Jag har fått ett svarsmejl, som personalchefen skickat till en av studenterna, skickat till mig för kännedom, och det verkar ganska kört att få till en ändring av min placering.

Idag kom min nya chef och presenterade sig för mig. Det kändes bra, jag tyckte om henne omedelbart. Den lilla stormen som min förflyttning väckt hade nått även hennes öron (vårt universitet är rena djungeltelegrafen!). Hon ser det som en stor fördel att jag kommer med så goda rekommendationer och var märkbart nöjd.

På måndag morgon är det upptaktsmöte inför terminsstarten våren 2010. Det blir intressant, då jag deltar på samma möte som den tjej som får sluta sin anställning för att jag fått hennes tjänst. Huka.