Skillnaden mellan fiasko och succé

Tandpetare. Guds gåva till barnfamiljen. Mmm.

Igår var vi i skogen. Det är sant. JAG VAR I SKOGEN. Jag är inte så intresserad av skogen. Igår var jag i alla fall där. Så här började det:

Söndag morgon. I sängen. Jag: "Älskling, skulle vi inte kunna göra något tillsammans hela familjen idag? Det är så sällan vi får tillfälle till det." Egentligen menade jag: "Mitt hjärta, snälla, kan du inte följa med mig och barnen till typ IKEA eller något?" Istället hamnade vi i skogen. Alla fyra. Alla var påpälsade med underställ och mössor, för det var inget vidare väder. Men min skogsmulle till man menade hurtfriskt att "det finns inga dåliga kläder..." och så vidare. Jag gjorde varm choklad på termos, bredde mackor och packade ner två bananer. Sittunderlag och filtar - check. Så fick jag en snilleblixt och packade ner tandpetare.

Vilda var verkligen inte alls med på noterna. "Jag vill till Lek- och Buslandet!" tjurade hon. "Jag vill inte ha min tjocka jacka, jag vill ha min paljettklänning." Yada, yada. Iväg åkte vi i alla fall. Vilda surade hela vägen till Ekoparken. Utsikten var inte mycket att hurra för då det var otroligt dimmigt. "Jag vill fika!" sa Vilda omgående när vi stigit ur bilen.

Vi tog oss neråt till ett vindskydd (ca 25 meter bort, motion kan vara farligt för hälsan, har jag hört) där vi bredde ut sittunderlag och filtar och dukade upp vår spartanska måltid. Den var uppskattad och Grodan som sällan äter särskilt mycket, tryckte i sig mer än vanligt. Kanske den friska luften gjorde henne hungrig, eller något. Därefter skickade jag ut man och barn i skogen till att leta kottar. Vilda hittade en fallfärdig liten koja som hon totaldemolerade. Några kottar hittade hon också.

Så satte vi oss till att göra kott-djur av kottarna vi hittat. (Här kom tandpetarna väl till pass.) Maken passade på att städa av runt vindskyddet. Han hittade allt möjligt skräp som tidigare besökare inte tagit med sig. Några utbrunna marschaller, två använda engångsgrillar, en ketchupflaska, en tom kvarting av något obskyrt märke och lite annat smått och gott. Grodan smakade på stenar medan Vilda och jag knåpade vidare på våra kottdjur. En hel liten kott-familj blev det.

Så skulle vi åka hem. Då börjar BÅDA BARNEN GRÅTA FÖR DE VILL INTE ÅKA HEM! Jag förstår verkligen inte barn. Först vill de inte åka till skogen, sedan vill de inte åka hem. Och detta tack vare några tandpetare! Efter att Vilda kissat på utedasset vid vindskyddet och Grodan fått ny blöja (vinden fritt blåsande under blöjbytet) eftersom hon bajsat påbörjade vi hemfärden i bilen. Vilda grät för att kottdjuren inte fick följa med hem. Till sist fick kottdjuren följa med hem, men de bor på trappen nu... Båda barnen somnade i bilen.

Vilda vill att vi bestämmer att vi ska åka till skogen igen nästa helg. Jag vet inte, jag....