The attack of the damn rats...

Det här är hur pinsamt som helst, men jag tänker skriva om det i alla fall. (Det kanske inte verkar så, men jag städar faktiskt ibland.)

Vi har vår tvättstuga i källaren. Det är en helt okej källare, om än lite omodern. Idag var Grodan och jag nere och pysslade i tvättstugan. Jag tömde tumlaren och Grodan lekte tittut mellan badlakanen som hängde på torkställningen. Idyll.

Plötsligt fryser Grodan till is. Jag ser att hon stirrar på en ovanligt stor dammråtta som ligger på golvet helt nära henne. När hon tar ett steg bort från den - SÅ FÖLJER DEN EFTER HENNE! Jag ser snart att det är ett av mina långa hårstrån som förbinder dammråttan med Grodans strumpa. För varje steg hon tar så följer dammråttan beslutsamt efter henne. Grodan skriker och tar ett steg till. Dammråttan följer med. Grodan vrålar hysteriskt och tar snabbare steg, Dammråttan följer efter henne. Jag kan knappt hålla mig för skratt, det ser så roligt ut.

Jag fångar in den skrikande Grodan och tar tag i dammråttan. Grodan skriker ännu högre när hon ser att jag håller i dammråttan. Jag får pedagogiskt försöka lugna henne och tillsammans lägger vi dammråttan i sopkorgen. Först då lugnar hon sig.

Hujedamig. Tänk att hon undkom the attack of the dammrats. Något att berätta för barnbarnen.